Resumé

Ojdå... nu har loggen hamnat på efterkälken. Med risk för att hågkomsten sviker mig ska jag ändå göra en djupdykning ner i de grumliga minnesbilderna.

Efter Björholmen fick vi fortsatt sällskap av "Christina" till Handelsman Flink på Flatö och sedan vidare tillsammans till Bassholmen.

På den mysiga turen till Bassholmen hamnade "Christina" på kollisonskurs med en stor norsk motorbåt som tappade styrförmågan i det strömma vattnet. Men Lars var rådig nog att snabbt lägga i full back och det hela förlöpte utan någon större incident.

På Bassholmen badades, fiskades och gicks det på träbåtsmuseum och vi alla hade det väldigt trevligt. Dock fick kvällen, en inte lika trevlig avslutning när både Elin, John och Rakel blev brända av en slug och elak brännmanet. Fram med skeppsapoteket!

(...och kreditkorten...visste ni det? Att man ska skrapa med ett bankkort eller liknande när man bränt sig på en brännmanet för att få bort trådarna. Det fick jag lära mig av faster Christina.)

John provar fiskelyckan på "Dassholmen".

Barnen Berggren fiskar med pappa Lars

Skräniga norrmänn i vackra träbåtar utanför Bassholmen.

Efter en natt på Bassholmen sa vi tack och adjö till "Christina" och begav oss zick-zackandes mellan blixtnedslag i häftigt regn till Skärhamn där vi hämtade upp min pappa.

Där började vi (ja, okej -jag-) med att drabbas av tillfällig minnesförlust vad det gäller båtens mast. Tjong! Sa det när masten och mastkranen möttes i en hastig kyss, ett antal meter upp i luften. Men min man är rådig, så han klättrade helt sonika upp i mastkranen och rättadade till det som blivit snett. Den höjdrädda och något stukade frugan tackade och bockade!

Sedan bar det av ut i naturhamn, en liten bit från Jungfruhålet. Gasten Fredrik var en smula distraherad vid tilläggningen och glömde därmed att hålla emot båten, vi fick då en mindre känning av bergsknalle när Tant Parant föll handlöst framåt utan någon räddande famn att luta sig mot (för den famnen (läs gasten Fredrik) var upptagen med att kissa).

Vi fick en ny grill av min pappa som packades upp och invigdes under pompa och ståt. Mycket trevligt så långt. När klockan närmade sig midnatt satt vi och mumsade på jordgubbar i sittbrunnen, när jag i min enfald tyckte att land var lite närmre än det varit en stund tidigare. Men neeeeej då... det höll ingen annan med om. Ytterligare ett par minuter senare fick jag dock tillslut medhåll när jag återigen påpekade att "Nu måste ankaret har släppt för det här ser inte bra ut! Ser ni? Ser ni? Ser ni vad nära den bergsknallen vi är nu!?" Vinden hade vänt och friskat i och ankaret hade mycket riktigt tappat sitt fäste.

Bonk! In i berget igen! Stackars Tant Parant...

Sedan blev det en smula mer äventyrligt än jag hade önskat mig, när jag blev ombedd att köra båt och navigera i kraftig blåst och i nattens lömska mörker. Fredrik lurade ut mig på alldeles för grunt vatten och vi var mer än nära att både gå på grund samt tuffa in i en segelbåt. Tillslut gav vi upp detta stolleprov och nattnavigerade oss med hjälp av en liten, liten ynklig ficklampa till Sandholmarna där vi tillslut lade oss på svaj med bara ankaret som förtöjning. Jag blev inte särskilt lugnad av beskedet om att detta skulle vara vår natthamn, jag menar, har ankaret släppt en gång, så kan det väl göra det igen liksom?! Nåväl, jag letade upp ankringslarmet på kartplottern och kom efter många timmar tillslut till ro i något som liknade ytlig och flyktig sömn.

Efter denna hårda nattens prövningar var det så dags för frukost och sedan hemgång. Men vad nu? Motorn startade inte! Som tur är har vi ju en elektriker ombord som rådde bot på detta och efter en liten stunds meckande bar det så av till Skärhamn där vi bara skulle lämna av min pappa. Bara och bara.... av någon outgrundlig anledning så hamnade återigen jag bakom rodret (varför liksom?) det blev dock ändring på det efter att jag i styv vind, med spydig make på fördäck dundrat rakt in i en träbåt och helt prompt, med omedelbar verkan sa upp mig som kapten ombord. Därefter gick jag ner och surade i ruffen och tillförordnad kapten Fredrik fick träda in och segla båten till vår hemmahamn.

Sedan var vi inte ute med båten på en vecka...

Det blev istället besök hos goda vänner i Norrköping, Kolmårdens djurpark, kryssning till Åland, besök på Junibacken, Vasamuseét och middag uppe i Kaknästornet.

Vettskrämd(?) morfar på besök i båten.