Destination Læsø

Konfirmation på lördag och Læsø på söndag, det var den ursprungliga planen. Men kraftiga vindar, åt fel håll dessutom gjorde att vi fick

skjuta på Danmarksplanerna i två dygn.

Vi vuxna råkade därmed göra en mindre avstickare till Göteborg där vi gick på lokal i goda vänners lag. Av någon outgrundlig anledning kom vi sedan inte ut till båten förrens sent på söndagkväll.

Fredrik var lite sugen på nattnavigering in i naturhamn igen, det var så konstigt för jag var inte alls lika sugen på det faktiskt...

så vi sökte natthamn i Marstrand.

På måndagen gav vi oss av till Rörö. Där började vi förbereda för långseglats till Læsø, Danmark dagen efter. Matsäck, dricka, leksaker och sjösjuke-snacks packades ner och förbereddes.

Vi var mer än redo för destination Læsø. Ställde klockan på 05,45. Åt rejäl frukost, sjösäkrade vår lilla båt, tog på flytvästar och regnkläder.

Gick ut med båten utomskärs, oj, oj vad det guppade av mycket och gammal sjö! Inga problem - försäkrade Fredrik. Rakel tjoade och skrattade, hon tyckte minsann det var bättre än Liseberg, Rut bara sov, jag började må väldigt illa...

När Fredrik skulle hissa storseglet lyckades han först tappa storfallet så att det åkte iväg och snurrade in sig i akterstaget, när han ett par sekunder senare fipplade till det så att han hängde i bommen över de meterhöga vågorna fick jag nog och gjorde myteri. Rakel sa att hon nog inte ville åka till Danmark i alla fall - jag höll med.

Ungefär samtidigt fick vår följebåt "Christina" som hade startat från en annan hamn stora problem med sitt försegel som gick sönder.

Vi bestämde istället träff på Hönø. Dit vi seglade inomskärs i den stundom svindlande hastigheten av 1,1 knop. Framme på Hönö inleddes operation laga försegel på "Christina". Jag fick dock förklara för 90-kilo Fredrik, som mycket tjänstvilligt erbjudigt sig att åka upp i masten, att denna karusellen kanske inte riktigt passade för så stora pojkar, vilket han tillslut motvilligt eventuellt kunde medge. Konfirmanden Linnea hissades därmed upp i masten och löste åtminstone hälften av segelproblemet, när hon fick ner ringen som från början suttit längst upp i förseglet. Den resterande delen av problemet ordnade Lars till under en liten syjunta senare på eftermiddagen.

Min insats som hängiven fotograf måtte

verkligen ha varit till stoooor nytta förövrigt.

Och så fyllde Faster Christina år och vi firade henne med muffins, partytutor och paket.

På onsdagen kom så "Christina" med besättning iväg till Danmark, men vindarna gjorde att destinationen istället fick bli Skagen. Vår besättning fick erkänna sig slagen för denna gång, men ber att få återkomma ett annat år.

Vi blev istället för långseglats inblåsta, kvar på metropolen Hönö. Här har vi faktiskt haft det mysigt och bra på alla sätt och vis.

50% rea i nästan alla affärer!

Idag lördag har SMHI lovat att vindarna ska mojna så då hoppas vi kunna ta oss hem. Vi har bara sovit två nätter hemma under den senaste månaden. På måndag är semestern slut för i år och Fredrik ska tillbaka till arbetet.

Jag jobbar dock fortsatt strävsamt vidare hemifrån som tvåbarns-mamma.

Förädraledig heter det visst.

Rakel går verkligen in för rollen som

pruttig 3½-åring med hjärtans lust. Rutan bara hänger med.

Tack Gode Gud för Svampbob Fyrkant

och bärbara DVD-spelare!

Läsa tidningen med pappa.

Lånade "Christinas" dinge och gav oss ut och rodde lite.

Tjejerna får kanske önska sig något liknande i julklapp

av sina päron?

På så här gott humör är hela familjen när vi seglar inomskärs!

Resumé

Ojdå... nu har loggen hamnat på efterkälken. Med risk för att hågkomsten sviker mig ska jag ändå göra en djupdykning ner i de grumliga minnesbilderna.

Efter Björholmen fick vi fortsatt sällskap av "Christina" till Handelsman Flink på Flatö och sedan vidare tillsammans till Bassholmen.

På den mysiga turen till Bassholmen hamnade "Christina" på kollisonskurs med en stor norsk motorbåt som tappade styrförmågan i det strömma vattnet. Men Lars var rådig nog att snabbt lägga i full back och det hela förlöpte utan någon större incident.

På Bassholmen badades, fiskades och gicks det på träbåtsmuseum och vi alla hade det väldigt trevligt. Dock fick kvällen, en inte lika trevlig avslutning när både Elin, John och Rakel blev brända av en slug och elak brännmanet. Fram med skeppsapoteket!

(...och kreditkorten...visste ni det? Att man ska skrapa med ett bankkort eller liknande när man bränt sig på en brännmanet för att få bort trådarna. Det fick jag lära mig av faster Christina.)

John provar fiskelyckan på "Dassholmen".

Barnen Berggren fiskar med pappa Lars

Skräniga norrmänn i vackra träbåtar utanför Bassholmen.

Efter en natt på Bassholmen sa vi tack och adjö till "Christina" och begav oss zick-zackandes mellan blixtnedslag i häftigt regn till Skärhamn där vi hämtade upp min pappa.

Där började vi (ja, okej -jag-) med att drabbas av tillfällig minnesförlust vad det gäller båtens mast. Tjong! Sa det när masten och mastkranen möttes i en hastig kyss, ett antal meter upp i luften. Men min man är rådig, så han klättrade helt sonika upp i mastkranen och rättadade till det som blivit snett. Den höjdrädda och något stukade frugan tackade och bockade!

Sedan bar det av ut i naturhamn, en liten bit från Jungfruhålet. Gasten Fredrik var en smula distraherad vid tilläggningen och glömde därmed att hålla emot båten, vi fick då en mindre känning av bergsknalle när Tant Parant föll handlöst framåt utan någon räddande famn att luta sig mot (för den famnen (läs gasten Fredrik) var upptagen med att kissa).

Vi fick en ny grill av min pappa som packades upp och invigdes under pompa och ståt. Mycket trevligt så långt. När klockan närmade sig midnatt satt vi och mumsade på jordgubbar i sittbrunnen, när jag i min enfald tyckte att land var lite närmre än det varit en stund tidigare. Men neeeeej då... det höll ingen annan med om. Ytterligare ett par minuter senare fick jag dock tillslut medhåll när jag återigen påpekade att "Nu måste ankaret har släppt för det här ser inte bra ut! Ser ni? Ser ni? Ser ni vad nära den bergsknallen vi är nu!?" Vinden hade vänt och friskat i och ankaret hade mycket riktigt tappat sitt fäste.

Bonk! In i berget igen! Stackars Tant Parant...

Sedan blev det en smula mer äventyrligt än jag hade önskat mig, när jag blev ombedd att köra båt och navigera i kraftig blåst och i nattens lömska mörker. Fredrik lurade ut mig på alldeles för grunt vatten och vi var mer än nära att både gå på grund samt tuffa in i en segelbåt. Tillslut gav vi upp detta stolleprov och nattnavigerade oss med hjälp av en liten, liten ynklig ficklampa till Sandholmarna där vi tillslut lade oss på svaj med bara ankaret som förtöjning. Jag blev inte särskilt lugnad av beskedet om att detta skulle vara vår natthamn, jag menar, har ankaret släppt en gång, så kan det väl göra det igen liksom?! Nåväl, jag letade upp ankringslarmet på kartplottern och kom efter många timmar tillslut till ro i något som liknade ytlig och flyktig sömn.

Efter denna hårda nattens prövningar var det så dags för frukost och sedan hemgång. Men vad nu? Motorn startade inte! Som tur är har vi ju en elektriker ombord som rådde bot på detta och efter en liten stunds meckande bar det så av till Skärhamn där vi bara skulle lämna av min pappa. Bara och bara.... av någon outgrundlig anledning så hamnade återigen jag bakom rodret (varför liksom?) det blev dock ändring på det efter att jag i styv vind, med spydig make på fördäck dundrat rakt in i en träbåt och helt prompt, med omedelbar verkan sa upp mig som kapten ombord. Därefter gick jag ner och surade i ruffen och tillförordnad kapten Fredrik fick träda in och segla båten till vår hemmahamn.

Sedan var vi inte ute med båten på en vecka...

Det blev istället besök hos goda vänner i Norrköping, Kolmårdens djurpark, kryssning till Åland, besök på Junibacken, Vasamuseét och middag uppe i Kaknästornet.

Vettskrämd(?) morfar på besök i båten.

Invigning av grill under muntra miner, ännu ovetandes om den dramatik som natten skulle bjuda på.

Så här bidar Rakel sin tid under våra seglatser.

Hör o häpna, det går inte att poppa popcorn på durken, jag har provat.

Hellre byxlös än rådlös

En gammal bekant.

Igår gick vi från vår lilla naturhamn till Lervik, Mollösund. Vi lyckades på något underligt vis pricka in dagens värsta väder under denna lilla tur på två timmar, och ovädrets kulm tycktes dessutom sammanfalla med vår tilläggning (För att sedan direkt avta lagom till sittbrunnskapellet kom upp). Men det gick faktiskt riktigt bra och vi möttes upp av Maritha och Björn som hade med sig gott kaffebröd (inte för att det fanns något kaffe ombord men... kaffebrödet smakade mycket bra i sällskap med läskeblask). Väldigt trevligt med lite besök ombord!

Sedan kom Henrik, Åsa, Viggo, Ebba, Peter och Tina ner med jättesmarrig lunch till oss. Grillad kyckling och hemgjord potatissallad som avnjöts vid deras mycket söta lilla sjöbod. Smarrigt värre! (Vi fick förresten frågan om det var en yrkesfotograf vi hade med oss under semestern, men jag förklarade att det var Björn. Fast det hade ju vart lite småtufft med en alldeles egen privat fotograf ombord, kanske borde överväga det trots allt. Ser förövrigt fram emot att få se bilderna, lägg gärna ut dom på facebook eller så!)

Vi förflyttade oss senare till Åsas, mammas hus på Mollösund. Där vi senare inmundigade en superb trerättersmiddag i mycket charmant sällskap. Pricken över i:et var när vi fick sova i riktiga sängar - ljuvligt!

Efter denna mycket trevliga avstickare uppe på landbacken har vi nu tagit oss till Björholmen. Här har vi fått sällskap av Christina med besättning.

Åsa i köket.

Jag och Viggo bemästrar läppspelandets konst.

Viggo och farbror Peter

Det hade inte gjort något om stövlarna hade fått följa med Tant Parant ut på böljan den blå, men de blev helt frankt bortrationaliserade av min make. Men påsar funkar ju också....typ.

Tant Parant tar in vatten.

Men man får i sanning vara tacksam så länge hon bara tar in lite vatten från ovan.

Liberoblöjor har förövrigt synnerligen bra uppsugningsförmåga.

Pilgrimen

Idag vaknade vi i Havsbadshamnen i Lysekil och det var som om skyarna hade öppnat sig. Båtens yta är vid dessa tillfällen en smula begränsade, i synnerhet de gånger man har med sig en liten egensinnig och ytterst trotsig 3½-åring. (Jodå, hon är söt också....särskilt när hon sover - då är hon inget annat än oemotståndlig!).

Vi tog oss sedermera i ösregnet iväg till Havets Hus. Och det måste vart en väldigt bra idé, för vi var knappast ensamma om den. Fick köa i cirka trekvart - i regnet - för att komma in. Men Rakel var mycket nöjd med besöket.

När kvällen kom och regnet fortsatte att drippelidroppa ner från himlen, packade vi ihop oss och tuffade söder ut och ligger nu i naturhamn, Pilgrimmen strax utanför Gullholmen. Jag tog en kvällsdusch på badbryggan, det var uppfriskande!

Imorgon bär det av till Mollösund igen.

Under regntunga skyar

Igår spenderade vi ytterligare en dag på härliga Mollösund. Vi fick trevligt sällskap av Henrik, Åsa, Ebba och lille Viggo. Åsa som har stenkoll på Mollösund visade oss pärlorna. Fina badplatser, en vacker villa och en jättefin sjöbod med tillhörande ganska så fantastisk utsikt.

Igår kom Rakel äntligen på hur härligt hon tycker att det är och bada. Det tog ett par dagar att komma in i gamla takter. Men som hon har badat efter spärrarna släppte. Hon är modig som bara den nu!

Imorse tuffade vi ut från Mollösund och begav oss mot Lysekil, där vi anlände under eftermiddagen. Efter middagen blev det åktur med ett litet tåg (läs turistfälla) runt hela Lysekil. Men det var faktisk riktigt trevligt att få sig lite historia till livs.

Imorgon blir det besök på Havets hus.

Men barn, skulle inte ni bada?

Vågar inte hoppa i.

Trött bebis.

Koncentrerad Viggo.

Har jag nämnt att jag är gift med Clark Kent?

Det sa bara plums.... igen!

Vev igår, plånbok idag.

Kapten har härmed ådragit sig tillräcklig mängd evidens för att officiellt vara en verifierad klantskalle.

Han hade dessutom vart och växlat en 50-lapp till 5-kronor precis innan själva plumset, dessa fungerade alldeles ypperligt som sänke för lilla plånboken.

Men han löser problemen på alldeles egen hand - och det med bravur!

Lättad.

Så här ramlade den ner i vattnet.

Cash på tork.

Nu ligger vi förövrigt i Mollösund och har det riktigt mysigt. Imorgon blir det nybakta frallor från kajen till frukost.